Va'då, social fobi??

Jag tillhör de 3 % av befolkningen som har stark social fobi. Så stark att det påverkar hela deras liv. Men om du träffar mig, skulle du förmodligen inte tro att det var på det sättet. Jag kan starta och föra konversationer. Jag har ett socialt jobb där jag träffar många människor. Jag har haft arbeten där jag på daglig basis har lett större grupper och hållit dagliga presentationer.

Men jo, jag har social fobi. Trots att jag jobbat och fortarande jobbar i sociala yrken med många kontaktytor. Den ångest som är förknippad med de sociala situationerna är nämligen stark. Ångesten är så stark att jag isolerat mig helt på kvällar och helger för att återhämta mig. Och ändå har jag inte återhämtat mig till fullo när jag är åter på jobbet nästa dag.

Jag har berättat åt mina nära vänner att jag har social fobi. "Men du som är så social och pratar med så många olika personer. Det verkar så lätt för dig. Jag får det inte att gå ihop."

En social fobiker vill inte att någon ska veta vad hon lider av. Därför döljer hon det väl. Förr hade jag bilden av en social fobiker som en person som knappt vågar gå ut, som isolerar sig helt, som inte pratar alls med människor, som smyger längs väggar och inte vågar möta blickar. De hade skitigt hår och fula gamla glasögon (fördomsfull, jag..?). Jag har alla dessa symptom (håret och glasögonen är kanske undantagna), men jag lyder dem inte till 100%.

Detta gör mitt liv rätt komplicerat och ganska komiskt ibland.