Bryr jag mig egentligen om dem? Mitt fobiska jag gör det och ångesten rusar i kroppar. Obehag. Det är nu jag inser att undvika är en bra strategi, den gör att jag slipper ångesten. Så jag dämpar mig, talar bara i extremt trygga sammanhang. Problemet är att inga sammanhang är helt trygga. Just nu önskar jag att jag inte skulle synas, att jag inte gjorde det där inlägget på Facebook. Men eftersom det blev kommenterat kan jag inte ta bort det. Då kanske jag skulle verka mystisk. Jag vet, det är nog inte många som skulle märkt att det försvunnit, men bara tanken att någon skulle göra det.
Jag blir galen på tankarna som styr så mycket för mig. Kan de inte bara försvinna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar